Det är bra med balans. Igår tystnad och idag jubel. Inte sagt att det uppstår balans inombords för det men en slags själslig balans. Fast i mitt liv utanför det här stället var det egentligen precis tvärtom. Om jag var tyst här så sjöng jag desto mer i hyllningskör till våren utanför mitt reflekterande här. Uppåt och utåtriktat så det förslog, och roligt var det. Och ett festande på riktigt är när det är som bäst, rätt oslagbart. I rätt sammanhang och med rätt människor och utan högtidlighet, men fyllt av musikaliska högtidsstunder. En kör jag sjunger i sjöng in våren först på traditionellt sätt och firade sedan in den med sång och glam. Idag balanseras ”dageneftertröttheten” upp av lite gladare toner härifrån.
Ibland är det skönt med en vilsam balansakt. I rättvisans namn, kanske. Dagen till ära.
