Pourquoi parler francais ?

Kan hjälpligt uttrycka mig med korta fraser på franska, men är ohjälpligt förlorad när det gäller att förstå det talade språket.

Kan beskriva mig i ord rätt bra, men att lyssna på mig själv har jag inte någon träning i. Och om jag hör något djupt insjunket budskap kan jag inte tolka det på bästa sätt. Känslor har en förunderlig förmåga att tyna bort eller omvandlas till obegripligheter. De kan beskrivas men inte upplevas förrän de har trängt igenom lager på lager av förståndiga skal och sipprar till slut fram omformade och uttunnade. Att det finns sorger och besvikelser råder inget tvivel om men när de når fram till slut efter mycken möda och stort besvär har de förlorat sin ursprungliga karaktär. Ilskan ska vi inte tala om. Eller så ska vi det ?

Den kan utmynna i det som inte alls är ilska. Bara frustration.

Men allt det här, är det verkligen jag ?

Nej, inte mer än du eller någon annan. Allmängiltigt tankegods som mals ut och in från generation till generation. Inte jag alls. Som franskan. Det är inte heller jag. Eller så är den det fast jag inte har erövrat den. Jag har hört den men inte förstått mer än en fjärdedel av orden. En del ord svalda, en del ord slang och en del av budskapet uttalas inte alls utan uttrycks i minspel och kroppsspråk. Så förloras helheten. Men jag försöker återerövra helheten och omvända språk till känslor och känslor till språk. Två egentligen oförenliga storheter ?

Vet inte. Har inte kommit så långt än. Måste känna efter först.

Annonser

3 kommentarer

Filed under franska, känslor, kroppsspråk

3 responses to “Pourquoi parler francais ?

  1. Je ne parle pas francais och har nog aldrig känt mig särskilt besläktad med just det språket. Den lilla omgång som tragglades i skolan försvann snabbt ut genom de allt större hålen uppe i huvudet.
    Skrämmande nog är jag bättre på tyska. Ett språk som, fördomsfullt nog, kanske passar bättre att vara lite ilsk på. Eller?
    Vad gäller den lilla frågan, skall jag testa det alldeles strax.
    Ännu ett msyterium som måste lösas.

  2. moivoila

    Men ? Vet fortfarande inte med mig om att ha ställt någon fråga. Kan ha klickat på feed, på din sida, jo det har jag. Kanske kommer någon automatisk fråga då ? Eller kanske du menar de franska rubrikfrågorna här. Ja, frågorna äro många och svaren kanske är mindre viktiga, eller spännande. Eller så är det just det de är ? Beror i och för sig på vilken frågan är. 😉
    Dagens stora fråga är emellertid hur det ska gå i just det franska valet. Den som lever får se.
    Tyska är ju lättare att förstå och tala tycker jag också trots att jag läste mindre tyska än franska i skolan. Men jag vet inte om man ska vara ilsk på språket. Det har kanske inte gjort något ont.
    Så vi hörs om test, vad det lider. Trevligt med en besökare här ju.
    Igår såg vi Darling. Bra !!! Idag ska vi se Tina Frisk. Bio-helg, som omväxling.

  3. moivoila

    Så typiskt. Jag som berömmer mig med att var eftertänksam. Blir arg på mig själv, fast det var ju inte det som var poängen. Måste lära mig att rikta ilskan utåt istället.
    Så..
    Nu fattar jag ! Att vara arg på tyska måste nog vara lättare än på franska, vilket jag måste prova omedelbart; ”Merde” ! ”Verdammt”! Eller hur man nu blir arg på på respektive språk ?
    Men tyska är ju å andra sidan lättare att förstå och tala. Och så lätt ska jag inte ha det.
    Tack för tipset ändå. Tyska som ”arg-språk”. Franska får duga för sin lagoma ”obegriplighet”, och dess snabbhet passar in på mina alltför hastigt dragna slutsatser och reflektioner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s