chercher

 img_1226.jpg

Istället för att söka mitt inre har mitt vanligaste beteende gjort sig påmint. Jag har börjat söka ute bland människorna här, efter något som påminner mig om något som liknar mig eller efter något som jag inte har sett förut. Något som ska bekräfta mig eller bara som jag behöver för att känna igen mig. Min ursprungsidé var att sväva fritt i detta nya landskap, utan egentlig förankring någonstans. Men jag gick ganska snart på grund. Min nyfikenhet övervann mitt ego. Fint, kan man tycka, men det var nog mest ett uråldrigt mönster hos mig som gick igen. Kanske för att skapa en relativ trygghet i mig. Jag är fortfarande den jag trodde att jag var. Och varför skulle jag inte vara det ? Har något nytt revolutionerande inträffat som gör att jag plötsligt skulle ändra mitt sociala beteende ? Kanske har det hänt något. I alla fall reflekterar jag mer över hur och när jag agerar som jag gör. Fast jag har ju alltid varit en som funderar över sådana ting. Fast mest har det handlat om mig i förhållande till andra och inte till mig själv. Skulle kanske ha blivit beteendevetare istället. Kan mitt beteende berätta något om hur jag verkligen är och vad är verkligt och vad är bara yta ?

Allt är ju så sammansatt i en människa, så varför ens bry sig om att söka något som kanske inte finns utan att något annat finns. Och jag tror mig ha funnit något. Något ganska typiskt mig. Fast det är nog mänskligt, men jag är ju människa och det är ju också ganska typiskt mig. Att efter någon veckas ältande och funderande inse något så hårresande simpelt som att jag är mänsklig.

Tillåt mig småle.

Annonser

4 kommentarer

Filed under beteende, förankrad, mänsklig, mönster

4 responses to “chercher

  1. Jag väntade länge på den där magiska morgonen då jag skulle vakna och plötsligt vara ”vuxen och harmonisk”… Det är bara att inse att det aldrig händer – även om man mognat genom åren så är man den man är. Erfarenheterna gör det enklare att acceptera sig själv, men ibland måste man enligt gammal hederlig vana slå huvet i muren en och annan gång lik förbaskat! Att konstatera att man är mänsklig är ett bra steg på vägen mot att släppa förutfattade meningar om sig själv, och kanske rent av bryta sina mönster.

  2. livsglimtar

    Ja, men det är väl en bra slutledningsförmåga att du som mig är människa. Jag är så mänskligt att jag som ett tekniskt missfoster inte kan få in länken till dig. Jag har nu försökt med det två gånger och kommit till ett ställe där jag kan göra ännu en blogg med ditt namn? Ja, undrande blev jag och raderade det hela.
    Inte sjutton är det väl konstigt om du söker dig ut och vill ha kontakter. Bekräftandet behöver vi nog alla och visst är det trevligare att hitta några rader här, även om det bara är från mig än att det är helt tomt på reaktioner.
    Nu ska jag försöka igen att få in länken till dig…vi hörs

  3. livsglimtar

    Yes! nu lyckade jag få in länken till dig. Tänkte på det att jag kan inte ett ord franska..kunde lika gärna stå rubriker på hebreiska eller något sånt.
    Hejsvejs….

  4. Hej Livsglimtar ! För det första startade jag en blogg som hette nästan likadant först…antagligen den du kom till. Sen blev det nåt galet med den och jag kunde inte radera eller något, så jag startade helt enkelt en ny,som är den här.
    Jag har bloggat i ett par år på ett annat ställe och där var jag lite mer utåtriktad.
    Nu kände jag för att utforska både ett nytt ställe och mig själv från ett annat håll och inte tillsammans med dem som redan kände mig på ett annat sätt, i första hand, även om en av dem redan har letat sig hit, vilket jag är glad för. Det är som du säger alltid roligt med bekräftelse, men ibland nästan för roligt. Det kan nästan bli så att jag fastnar i det och inte i det jag vill skriva. Därför ser jag den här bloggen lite som ett experiment för att se hur det går när jag inte är ute och kollar andra bloggar för att få inspiration i första hand. Däremot är det roligt när någon som du nappar “frivilligt”. Jag är i grunden social och det är väl det som ibland kan ställa till det för mig. Jag går för mycket upp i andra och för lite i mig själv. Tappar fokus liksom. Men självklart är vi inte mycket värda här på jorden utan minsta respons utifrån. Glad för din i alla fall !
    Ha en trevlig kväll !
    Och ”Opassande”…Jag har nog alltid varit för harmonisk och lycklig för att orka känna efter om det fanns något annat. För bekväm, helt enkelt…eller ? Inte så enkelt heller för den delen. Men ja, nu söker jag efter ett lite ”stökigare” jag som jag anar finns och som ändå spökar för mig för tillfället. Hursomhelst. Det är ju lite svårt eftersom det ju inte är så lätt att bryta ett rätt så gammalt mönster, som du säger.
    Önskar också dig en trevlig afton !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s