à vos places !

På era platser ! Färdiga ?

Något tveksamt tar jag plats bland vänner och gamla arbetskamrater. Var på restaurant igår med mitt arbetslag, som jag inte har sett på länge, på grund av min sjukskrivning. Försöker hitta min nya strategi men famlar mest efter den vanliga tryggheten. Inte så svårt att falla tillbaka i, men ser mig åtminstone lite utifrån. Kan konstatera att jag följer min vana och lyssnar in de andra utan att ta min plats i luftrummet. Om någon direkt frågar mig hur det står till nuförtiden, kan jag berätta. Annars är jag placerad i samma turordning som vanligt. Placerad av vem ?

Av mig själv. Och de andra. Vi hjälps åt förstås, för att allt ska kännas så bekvämt som möjligt för alla parter. Dvs, inga större förändringar i mönster. Några kan ta ordet och behålla det. Jag tar inte ordet men jag klipper mig in i debatten med lättsamma eller skojiga kommentarer som får oss alla att skratta och pusta ut.

”Puh, hon är som vanligt”. De är lättade. Fast ändå finns en osäkerhet svävande i luften. Borde inte något oväntat hända,  nu när ändå allt har ställts på ända ?

Även jag pustar ut. Efteråt. Jag klarade av det. Men hur ? Rannsakar mig.

”Domaren finner att svaret är: rutinerat”.

Kan min roll och spelar den väl. Försöker tänka att jag ska ta det lite lugnare med min vana att lyssna in andra hela tiden. Men när jag tänker ordet ”lugn” blir jag ju också i samma stund passiv även i samtalet. Att både ta det lugnt och inte engagera mig för mycket i andra på bekostnad av mig själv och samtidigt bestämma agendan känns i det närmaste som en omöjlig uppgift.

Antar att det vore bättre att träna på helt nya människor. Har provat det konceptet förut. När jag i min ungdom började på en utbildning med helt nya människor, bestämde jag mig för att ändra strategi. Jag skulle göra tvärtom mot vad jag alltid gjort tidigare. I diskussioner och under lektionstid skulle jag räcka upp handen och begära ordet. Något jag aldrig hade gjort under hela skoltiden. Bara när jag skulle svara på frågor där jag visste svaret.  Jag lyckades bra med det och det var inte många som förstod att jag ”egentligen” var en blyg människa.

Lyckat ! Och nu får jag pluspoäng av domaren, till och med. Jo, ett och annat positivt steg har jag tagit i rätt riktning. Fast sen har jag stagnerat. Varit för nöjd med mig och mitt, kanske.

Och nu tycker försvarsadvokaten att domaren är en felfinnare. Att domaren minsann aldrig kan vara nöjd, vilket bara sänker och inte lyfter en person. Först ett plus i kanten och sen ett minus. Och minus kommer sist och därför är det minus jag minns bäst.

Så därför får domaren en hemläxa över helgen. För varje plus ger vi en puss !

Färdiga….. !                    Gå ?                          Jo, men hur ?

Annonser

2 kommentarer

Filed under beteende, mönster, strategi

2 responses to “à vos places !

  1. livsglimtar

    Jag seglar bara in och ögnar igenom din text för jag ska ner och träna nu….
    Vi hörs senare…kram

  2. livsglimtar

    Usch ja alla de där rollerna man har fått genom åren. Det är inte så dumt att bara vara lite utanför sig själv ibland och kisa lite på spelet man deltar i.
    Nu vet jag inte hur gammal du är men jag som har kommit in i den gyllene medelåldern kan ju säga att man blir bra mycket mer sig själv med åren.
    Nu är det fredagkväll och jag ska ligga i soffan och slöa..jag har ont i hela kroppen nu efter träningen. Det är inte träningsvärk utan mer min fibromyalgikropp som protesterar efter träningen.
    Kram på dig vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s