C`est la vie

img_2881.jpg

Jag har fått många fina kommentarer på sistone, och goda råd. Till exempel föreslog ”opassande” att jag skulle ge domaren semester eller kanske till och med sjukskriva honom/henne/den/det över sommaren….ja, suck…om jag kunde göra det ändå. Det vore förträffligt. Men som det ser ut just nu får jag hålla den envise D på håll och försöka ta upp kampen var helst densamme dyker upp. Med försvarsadvokaten är det en helt annan sak. Hon (jag tror det är en hon) är lite seg och kanske till och med lat. Jag får ruska liv i henne varje dag och fråga om hon är vaken var och varannan minut. Till slut gäspar hon och säger att ”OK, jag får väl ställa upp för dig, for old times sake”. Ganska motvilligt jobbar hon, fast det är antagligen så att hon inte är van och måste inskolas i jobbet lite försiktigt. Annars kan hon gå till överdrift och spä på med alltför mycket lovord och prisanden av min gestalt. Inte för att jag inte skulle vara värd det men det kan vara tufft att leva upp till något som man inte helt och hållet har täckning för. Och om jag inte tillräckligt uppskattar hennes arbete så rycker hon uppgivet på axlarna och drar sig tillbaka med ett förorättat uttryck i ansiktet. Som om hon hade jobbat klart sitt pass redan på förmiddagen eftersom hon var så effektivt översvallande i sin ambition att försvara och ta parti.

img_2904.jpg

Tja..hon har rätt mycket att ta igen, den goda försvarsadvokaten och kan näppeligen ligga på latsidan i sommar, även om jag kommer att göra det. I alla fall delvis.

Fast jag har ju Domaren att tampas med, när hon just har gått och lagt sig, min s.k. försvarare. Då får jag stå där själv med skammen, i alla fall. Fast jag har tagit ett heligt löfte av henne att hon ska komma när jag ropar i fortsättningen och inte bara slå dövörat till.

Vi får väl se hur det går. Känslor är svåra att tampas med ibland men jag tycker ju att jag börjar känna igen en del av dom och kan därför klara av dom på ett bättre sätt. Förhoppningsvis. Och med lite hjälp från mina vänner både här och där, i rymden och på fast mark, så ska nog sommaren bli en god start på ett nytt liv. Eller ett nyare liv.

Jag kommer att lämna rapporter under sommaren. Hur ofta vet jag inte, men jag är nog fast i bloggvärlden nu. Jag har skaffat mobilt bredband så att jag kan komma in här även när jag är på landet. Hoppas att det ska funka. Annars är det bara att simma lugnt och se framtiden an.

img_2883.jpg

C´est la vie !

Ha en bra midsommar !

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “C`est la vie

  1. livsglimtar

    Ja simma lugnt får vi göra i sommar..önskar även dig en trevlig midsommar!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s