province

På landet. Slog just upp ordet province i wikipedia och i Frankrike har ordet ung. betydelsen ”utanför staden Paris”, och det stämmer ju här också. 😉

Här råder både lugn och aktivitet. På ytan lugnt, men ”inomskärs” känner jag att jag måste parera mot gamla spöken. Det här är ju ett släktställe med allt vad det innebär, på gott och ont. Syskon, föräldrar, syskonbarn och syskonbarnbarn kommer och går i en liten men strid ström. Det är mycket bra på det sättet att jag har bokat en stuga lite vid sidan av på tomten. Men får förhålla mig till ensamheten och gemenskapen hela tiden. Vad vill jag egentligen ? Jag tror att jag njuter av ensamheten faktiskt, men känner mig en smula asocial. Fast alla här vet vilken vår jag har haft. Sambo har åkt in till stan för att jobba. Det skulle jag också ha gjort egentligen men ett syskonbarn som skulle bo i vår stuga denna vecka hade avbokat och plötsligt blev det ledigt i flera veckor till.

Och därför sitter jag vid sidan av och betraktar aktiviteten på tomten och deltar när det känns bra. Men fast mina släktingar absolut inte kräver umgänge känner jag att jag måste ha is i magen för att inte falla in i det trivsamma ”degandets filosofi” som råder här och har gjort så sen generationer, typ. För jag vet att så fort jag ger mig in i det har jag en tendens att försvinna in i det. Trevligt, men som sagt…försvinnade gott.

Nu har jag ju min dator att försvinna in i som omväxling, men det är i alla fall min värld, som jag har tagit med mig hemifrån. Men även den har en tendens att svälja mig med hull och hår. Rätt vad det är har jag väl blivit ett med skärmen också. Lite grå och dammig och dimmig. Fast när det känns som mest fastgrott har jag ju chansen att slänga mig i böljan. Det friskar upp, kan jag säga. Minst sagt svalkande.

Så jag vet inte om jag ska ge upp för konvenansen och gå ut på bygden och umgås och samtidigt tona ut lite och bli lite ett med släkten eller stanna kvar i min vrå och tona in mig själv etter värre.

Jag vet ! Ingetdera låter direkt otäckt, men ändå får jag lite magknip av att förhålla mig till det, hela tiden.

Kanske ska diska i stället och lyssna in lite musik samtidigt, medan jag och mina löss känner av läget….

See you…

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s