province 2

Jag gick ut igår kväll. Tog ett kvällsdopp vilket var behövligt för att friska upp min datoriserade kropp och själ. Jag blev så uppiggad så jag bestämde mig för att konfrontera mig med de andra på tomten. Dök in i första bästa stuga (dit jag hade blivit inviterad tidigare men hade tackat nej) och blev genast väl mottagen.

”Vad gnäller jag om?” tänkte jag för mig själv. Jag har tillgång till världens sommarställe minst tre veckor per sommar, jag behöver inte sitta ensam om jag inte vill. Jag måste se det här positivt ! Och det gick bra. Vi satt och drack te och lite vin och lyssnade i efterhand på Mikael Nyquists sommarprogram. Det var fängslande och dramatiskt. Inte alla har ju den förmågan att hålla sina lyssnare i spänning under så lång tid. Det var bara jag och min äldste bror och svägerska. Det hade kunnat sluta där gott och väl, om inte systersonens flickvän kom infarande och bad oss att komma ner till sjöstugan och smaka deras jättegoda rabarberpaj. Dom kunde inte äta upp den själva. Jo, men visst kunde vi vara schyssta och hjälpa till med det.  😉 God var den ! Men plötsligt blev vi 5 personer + deras lilla gulliga unge och där någonstans mitt i pajen försvann jag. Drunknade antagligen i vaniljsåsen. Märkte till min förskräckelse att jag tagit två alldeles för stora bitar men hann inte hejda mig förrän det var för sent. Ett typexempel på hur det kan gå när man inte har en känsla av att man deltar i ett samtal. Vad gör man då ? Äter ! Att äta är ju oftast något man gör i stället för något annat. Om det inte handlar om att äta för sin överlevnad förstås, men i det här fallet kände jag direkt att jag föll tillbaka in i pajsmeten.

Men hur kan det då bli så ? ”Vuxna människan” skulle väl kunna ta för sig i samtalet i stället för av pajen. Eller stå ut med att inte vara i centrum jämt. (Jämt ?…Nä hallå ! Var är Försvarsadvokaten ?) Jag betedde mig precis som om jag vore yngst i församlingen. Utom den lille knatten förstås. Han ville komma till mig när min rejäla portion var uppäten, vilket ju var hedrande.

En riktigt go unge ! 😀 Och det var bra, annars tror jag att jag hade storknat….Varför ?

Jo, men jag var ju jätteyngst i min syskonskara på 5 och det var väl inte så konstigt med det. Jag är inte den enda i världhistorien som har varit yngst. Men så var det ju det här med musiken och med begåvade syskon, alltid de äldsta tre, eftersom de kom först, kanske. Och vi mindre satt och lyssnade när de sjöng eller spelade eller vad det nu var. Föräldrarna var förstås imponerade och ville inte att vi småsyskon skulle störa när de framförde något, allrahelst om de hade gäster hemma. Ni vet….något att visa upp. Klart att de lät sig hyllas. Och visst beundrade jag dem också, men egentligen var min yngste bror (han som kom seglande hit för några dagar sedan) min allra största idol. Han introducerade Beatles och pop och rock i familjen och han spelade klarinett som ingen hade gjort tidigare och han var väl klart tuffast av oss syskon. Dessutom tog han alltid hand om mig fast jag var 6 år yngre. Fast det var väl inget som man direkt kunde visa upp på fester. Han var ju uppskattad för den han var, men den uppskattningen märktes inte lika mycket. Samma för mig, fast jag fick ju ändå lite mer uppmärksamhet när jag var liten och gullig. Och glad ! ”Jag var alltid så glad !”  Ni förstår kanske vartåt det lutar. Jag var också ”kittet” som kunde fälla roliga kommentarer på småsyskons charmiga vis. Jag var alltid ”trevligast” av oss sykon fick jag höra.

När syskonen (de äldsta ) sedan fick barn, var det väl så att jag fick vara lite idol för dem. Spelade trummor i rockband och lite sånt, fast den perioden var ganska kort för snart växte de om mig på alla sätt och vis och framförallt musikaliskt. Så var det dags att sitta där och beundra igen, fast nu var det syskonbarnen…och på den vägen är det….Jag har 15 stycken….och 7 syskonbarnbarn…det tar aldrig slut 🙂 …..Tur för dem att de är så söta och gulliga både som små och stora.

Tilläggas bör att ingen av de beundrade har själva bett om den fokuserade beundran de har varit utsatta för, men vem är människa att sätta stopp för sånt ?

Och nu satt jag alltså här och känd mig varken särskilt trevlig eller glad (om man jämför med mig själv alltså) och de andra hade varit ute och rest på ungefär samma platser, långt bort till Sydamerika och Kapstaden och hade naturligtvis mycket gemensamt.

Vad skulle jag ha sagt eller gjort, tycker ni  ?

”Men HALLÅ, jag har också rest faktiskt ! Två gånger i år, redan. Pilutta er !”, varken skulle jag ha sagt eller hade jag lust att säga heller. I mitt normaltillstånd sitter jag gärna och lyssnar till berättelser om vad andra har gjort och varit med om, allrahelst om det är underhållande som det ju säkert var i det här fallet, men nu var det som om den rann ur mig. Lusten att lyssna och lusten att bidra med något själv. Jag ville bara äta och försvinna.

Och det gjorde jag också, tillbaka in i ”skärmen”, och kom inte ur den förrän halv fyra i natt. Misse kom in från sitt nattpass lagom till min tandborstning och det hade redan börjat ljusna.

”Nästan som i Tromsö”, sa jag till katterna för dom verkade villiga att lyssna. Det är fina djur 😉 !

Annonser

3 kommentarer

Filed under familj

3 responses to “province 2

  1. Jag känner igen det där lite… själv är jag äldst och har ett annat (självpåtaget?) ”ansvar och roll” inför de andra. Kan komma på mig själv med att göra saker som inte alls är intressant för mig, bara för att uppehålla skenet i släkt-sammanhanget.

    Har en känsla av att de berättar om sina liv för dig, för att de vill imponera på den person som så att säga inte är konformerad efter standarden. Troligtvis blandat med en önskan om att få ha en (ny?) publik – många har inte det utanför familjesammanhangen. Det värsta som kan inträffa är väl när någon får för sig att ens liv är så himla tråkigt att de gör det för att pigga upp en… *garvar* Men då är det fritt fram att drämma till med kunskap och erfarenheter i ett ämne de tror att man inte känner till något om… Gärna kan man vänta tills ett riktigt bra tillfälle dyker upp, när någon är riktigt odräglig och tryggt och lugn inflika något som sopar mattan med den personens auktoritet i frågan! 😉 Hon/han måste helt enkelt lära sig det också, nån gång!

    Sen är det så att en del människor är inte rustade för att ta emot intryck från andra. Det är deras förlust, och inte så mycket att gräma sig över.

  2. livsglimtar

    Jaha så det är nu du har passat på och skriva av bara f*n när jag vände ryggen till en aning. Har ju kikat in här massor av gånger och inte sett ett dugg…

    Sen jag blev sjuk så har jag blivit mer medveten om vissa delar av mig själv och det är banne mig inte alls bara trevligt.
    Satt på sk släktmiddag hos mamma för några veckor sedan och blev så förbannad för att ingen lyssnade på mig. Jag ville berätta något och kände en sån ilska över att jag fick börja om och om utan att någon visade minsta intresse för det jag försökte säga. Sen satt jag och undrade varför jag var så förbannad..?

    Nu ska vi iväg och handla tårta till klockan tre kaffet (kaffegäst) så jag hinner inte mer får återkomma.
    Men du just nu känner jag mig inte arg alltid något va?

  3. Opassande ! Det där sista du sa om att det är andras förlust och inte min, var bra. Har inte riktigt tänkt så…men det ska jag ta till mig ! =)

    Livsglimtar ! Visst är det så att man också blir mest frustrerad över sin egen oförmåga, fast man vet att man egentligen har en hel del att komma med, samt att man samtidigt gör sig till ett offer, ”Varför lyssnar ingen på mig?” Försöker ändå komma underfund om vad det är som gör just mig så tyst i vissa sammanhang, och ibland faktiskt rätt sprudlande, och jag tror att jag har kommit det på spåren…vi får se 😉 Hoppas du mår bättre nu. Vi ses !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s