en plain air

Absolut sista fredagen som heltidssjukskriven sedan sista januari. Sedan kommer det ju bli en långsam upptrappning i arbetstid för mig och första tiden handlar det ju bara om 4 timmar i veckan utspridda på två dagar, men ja…det är en bra början. Jag behöver komma in i rutiner, framförallt på morgonen. Jag har ju inga problem med att vakna på morgonen men det där med att komma iväg i tid. Suck. Det blir bara svårare och svårare och naturligtvis ännu svårare har det blivit senaste halvåret. Fast jag bara ska gå och handla så irrar jag runt och letar efter mina glasögon, min väska….fast jag nyss har lagt fram grejerna är de *poof* borta. Och svetten bryter fram, vid blotta tanken på att jag sen ska ha en tid att passa igen.

Så jag tänkte imorse att jag skulle börja träna på att komma iväg, packa mina saker….jo för jag har planerat hela veckan att jag skulle ta mig en tur runt södermalm med cykel, ta med mig lite kaffe, tidningar och datorn, eftersom jag ju ändå har mobilt modem. Och så mp3-spelaren. Har lagt in ny musik som jag vill höra. Men…hade ju glömt ladda småbatterier till den lilla manicken. Fast jag har en laddare som  som gör det extremt fort….en med fläkt 😉 tänk vad allt man kan komma på för att spara tid. Och…egentligen var det väl då jag kom på att jag skulle göra slag i saken och faktiskt göra en utflykt. Så kaffe på, och värma mjölk och leta upp det mobila modemet, medan batterierna laddades…men…jag såg inte riktigt hur de skulle sitta och jag skulle hämta glasögonen som låg…..? Jo, där jag la dom, förmodligen…men ? Efter lite virrande hittade jag dem och då….var batterierna borta !!! Jag hade dom ju nyss….Då kom jag på att jag skulle ta av mig jackan, för plötsligt var jag genomvarm.  Hur sjutton ska jag kunna jobba, tänkte jag, när jag  fortfarande är så virrig.

Nå hur som helst. Det här är ju bara övning, tänkte jag. ”Jag har ingen tid att passa just idag”. ”Det här gör du ju bara för din egen skull”, inbillade jag mig. Och då hittade jag ju genast batterierna som rullat in under en tidning. Och sen lyckades jag faktiskt ta mig iväg på min lilla utflykt. Och inget hade jag glömt !

Och det bästa är att när man kommer ut i luften är allt så svalt utan att vara kallt. Det fläktar kring öronen och solen skiner. Utomhus är luften lätt att andas, speciellt nere vid vattnet där jag intar mitt nybryggda kaffe, lyssnar på musik, läser lite tidning och försöker kolla om jag har fått några mail på datorn. Jag kan säga att det var ju det svåraste, speciellt vad det gällde att hitta den lilla pekaren på skärmen…snacka om att irra runt (*asg*)….fast det berodde ju inte på tekniken utan på att det var för ljust, förstås. Det visste jag ju…men vad gjorde väl det ? Jag var ju utomhus…behövde inte känna någon press att gå ut för att unyttja det fina vädret. Det var redan klart. Utomhus verkar alla bekymmer små och all stress som bortblåst. Och jag förundras över att jag inte har kommit iväg på sådana här utflykter tidigare. Visst har jag promenerat, men det har nästan bara blivit den närmsta rundan. Och vissa dagar har jag inte ens förmått mig till det.

Det verkar ju lite ”sjukt” egentligen, med tanke på hur lång tid jag har haft på mig…..

Hmmm…ja, det var ju just det…”lite sjukt, var ordet, sa Bull”.

Så cyklade jag vidare så att jag var på Medborgarplatsen vid lunchtid och intog en falaffel och victoriaplommon till efterrätt.

En toppendag.

Övning ger färdighet………

Annonser

3 kommentarer

Filed under ut

3 responses to “en plain air

  1. livsglimtar

    Lite sjukt sa Bill…
    Lika bra att du går en ”vänja mig kurs”, jag lyckas aldrig bli riktigt mig själv med just de där sakerna du tog upp. Alltid är det något jag glömmer, ibland huvud orsaken till att jag åker iväg. Knasigt, irriterande, förvillande, förvirrande och sällan roande, ger så mycket mer arbete.
    Men kämpa på nu och hitta en metod som passar dig.
    Kramis tänker på dig

  2. Hejsan,

    Himla OK beskrivet hur ett LevAnde LIV inte så sällan är…

    Ha det…
    vännen Josef

  3. jonnapride

    Oj! Det hade jag ingen aning om! Men skulle haft om jag läst här mer frekvent…

    Låter härligt med utflykten, men håller inte med om att det bara är sval, tycker det är Kallt ute… oftast.

    Det där med virrig känner jag igen. Får alltid räkna med några hundralappar extra när jag ska resa någonstans då jag ALLTID missar bussen eller tåget hur god tid jag än haft på mig… konstigt! Senast i onsdags…

    Hoppas det går bra på arbetet!

    Jonna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s