travail

Nå, hur gick det då ?

Min första arbetsdag var igår. Två timmar med tolv (två var sjuka för dagen) gulliga och livliga barn. Min handledare försäkrade att hon aldrig haft så livliga (och ibland för livliga) barn i en 6-årsgrupp. För min del har det nog hört snarare till regel än undantag. Men de var charmiga, trevliga och gulliga. Trots att de var lite busiga på samlingen gick det att fånga koncentrationen hos dem. Personligen övade jag på att vara ”lay-back”, att inte ta för mycket ansvar utan att bara vara jag i största allmänhet. Det gick riktigt bra. Jag fick inga ”allergiska utslag” av barnen 😉 som jag befarat utan kunde ägna mig åt att lära mig barnens namn. Då fick jag användning för filmfunktionen i min kamera. Smart faktiskt. Redan under ”inspelningsfasen” lärde jag mig namnen.

”Learning by doing” ! Det slår aldrig fel.

Och inte heller blev jag hyperstressad innan jag kom iväg på morgonen. Dessutom var jag en kvart för tidig !

Det kanske blir folk av mig också så småningom.

Och det nästan mest komiska i det hela, var att jag tänkte efter de två timmarna: ”Vajert, imorgon är jag ledig !” Efter ett halvårs sjukskrivning kändes plötsligt en ledig dag väldigt värdefull och välförtjänt…..Tänk va ?

Men det är ju också det att mina tankar på de lediga dagarna nu har en viss målinriktning. Jag har nu fokus på ett ”visst projekt” som jag ju har antytt tidigare. Efter att i helgen ha spånat lite med några vänner och släktingar känns det hela bara än mer angeläget och jag tycker plötsligt att den tid jag förut har ”slösat” bort här i min ensamhet vid datorn under året, är guld värd. Ja, för annars hade jag ju bara stretat på i samma gamla hjulspår utan mål och mening. Men också detta tidigare stretande visar sig ha betydelse i det här fallet…..

Nå, vad kan det vara, vad kan det vara ?

Som de ser ut nu, lutar det åt någon form av eget företagande….jag som alltid har varit en ”statens slav” och har trivts med det, ju. Gammal vänstermännniska som jag är. Och bekväm…..men i det här fallet….kanske skulle jag slå mig ihop med någon likasinnad ? Återstår att se….

Det mest intressanta är ju att det i min hjärna redan är klart, fast jag inte har formulerat själva innehållet utan mest formen, för mig själv.

Och för att inte göra er helgalna av nyfikenhet så….vissa nycklar och koder kan jag ge 😉

Ah, det här kan ju utveckla sig till rena  ”Da vinci-koden” vad det lider….fast jag lovar…det är ingen thriller, ingen deckare, och ingen bok överhuvudtaget.

Det handlar om utbildning av andra pedagoger, om en pedagogisk metod enligt Dalcroze där kroppen är både instrumentet och vägen till kunskap. Inget nytt i sig. Hans teorier var nya vid förra sekelskiftet, men det handlar om att förnya alla metoder och också integrering med andra ämnesområden….och det är i dom markerna jag är ute och tassar och tror mig ha funnit ett ”koncept”, anpassat till nutid, och riktat till dem som behöver en hjälp och ett sätt att använda sig av denna metod vid kunskapsinlärning utan att för den skull behöva vara proffs….(ja, man kan till och med vara tondöv !) För det är kunskapsinriktat, och vad passar väl bättre i den skola som ska komma, enligt regerande politiker ? Men formen för inlärning och sättet att möta barnens alla behov redan i förskoleklassen (6-års) är en otroligt eftersatt del i skolans verksamhet.  6-årsverksamheten tillkom ju inte på 90-talet av pedagogiska skäl utan av rent ekonomiska. Och alltså är det fortfarande ingen som riktigt kan svara på vad målet för 6-årsverksamheten kan vara. Då som nu handlar det mest om att skyffla ihop så många barn som möjligt på minsta möjliga yta, och det var väl inte riktigt försvarbart att göra det på dagis förr i världen….men i skolan….då kan man kalla det för en klass och en klass kan bestå av rejält många fler barn än en avdelning på dagis, eller förskolan som det numer heter. Och förskolemetodiken skulle på det sättet på ett naturligt sätt komma in i skolan, i och med att en förskollärare skulle anställas för att ta hand om dessa barn. Verksamhetens innehåll ?

Nja, skolan hade ingen aning i början, även om förskolan kanske hade det, men de tillfrågades inte särskilt mycket, utan nu gällde det att bara få verksamheten att funka. Sen spelade egentligen inte innehållet någon större roll. Och förskolepedagogiken ? Vad hände med den ? Eftersom det oftast finns bara en eller ett par förskollärare på en skola, kan de känna sig ganska mycket mittemellan skola och fritids och egentligen inte tillhörande någon av dem. Ingen direkt att diskutera pedagogiska idéer med och heller ingen tid till det om det vore så att det fanns någon. Så vad förskollärarna i skolan har fått göra är att gå på eget förstånd, egen rutin, en snabbt hoprafsad planering och eget material eller inköpta skolböcker som är inriktade på att sitta still, rita och fylla i färger, och följa färdiga mallar (inget fel som komplement, men eller lärobok kan aldrig ersätta en pedagogik) och försöka få det att stämma med skolans (läs lärarnas) profil, pedagogik, teman och lokaler. Och *poof* förskoleklassens metodik och pedagogik gick upp i rök i organisationen….

Och alltså kommer då moivoila, alias millroll som en räddande ängel, som en hjälp till självhjälp…..Ni kan kalla mig ”Florence”, hädanefter….=)

Och nu återstår bara en sak ! Själva innehållet…..;-) Men det anknyter till det jag började med….”Learning by doing”….

Återkommer till det också, vilket år som helst…

Men grejen är att jag förhoppningsvis kommer att kunna prova och testa materialet under höstens och ev. vårens gång.

Så….dags att börja göra nu då ? Jag har redan börjat kan jag avslöja, men jag har också redan hunnit tänka om tre gånger, minst…..så nu ska jag tänka om en fjärde…..1, 2, 3, på det fjärde ska det ske…..

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “travail

  1. Tjäna Florence.. roligt att du är igång igen utan att behöva lägga dig ner och dö en smula.
    Idéer har du och börjar ordna upp dem vartefter.. Själv gapar jag bara efter luft då jag fick ett rejält astmaanfall igår och fick slå till med en klysma med luftrörs vidgande medel som en missil robot i baken. Idag fortsatt jag med cortison och får nog ta det piano ett par dagar. Inte alls vad jag hade planerat…
    Håller på dig gör jag och ledigheten är ju så härlig när man kan njuta av den.
    Kram

  2. Började gapskratta när jag såg sliden! Tillbaka till grottekvarn…

    Låter som en alldeles utmärkt idé (det lilla jag förstår) och ser fram emot hur det kommer utveckla sig! You go, girl! 😀

  3. jonnapride

    Härligt att det gick bra/går bra? på jobbet!

    Låter ju jättespännande med ditt ”projekt”! Ska bli kul att höra mer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s