Ce jour, c`est la vie !

bild012.jpg

Så många gånger under hösten som jag har sagt till mig själv att ”idag ska jag börja”….”nu gäller det”…..”ett, två, tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det !”

Och visst har jag börjat. Flera gånger om. På olika sätt och med olika metoder att närma mig det hela. Först ett schema. Ruta in dagen. Jobba, spela, promenera, blogga, gympa, tänka, spela, spela in, prata, ”facebooka”, men nej…det höll inte. Att vara sin egen arbetsgivare, mentala coach, gympaledare, studiotekniker, manager, projektledare, samtidigt som man är sjukskriven delvis, håller inte. Och jag vet nu inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Min arbetsträning är förlängd av olika orsaker och det känns både bra och en smula dåligt. Jag vill ju komma tillbaka men det funkar inte att komma tillbaka till det jag hade förut. Då faller jag igen. In i gamla vanor och ovanor som jag inte klarar av. Och faller i gråt vid blotta tanken…Och det förslag jag själv hade, att utöka min arbetstid med mitt projekt föll inte i god jord. Dvs, projektet fanns det inga invändningar mot, men att ge mig tid för att utveckla det fanns det inte möjlighet till. Men det känns också bra, på sätt och vis. Nu vet jag var jag har min arbetsgivare, och inte…

Och jag vet att det är dags att dra vidare mot nya djärva mål….men hur ? Och vart ?

Som sagt…projektet är det ingen som tvivlar på, men det är mig själv det är fel på. Fast egentligen är det bara jag själv som tvivlar. Så fort jag tänker på min ”uppgift” piggar jag på mig. Och då vet jag att jag kan göra det….tror jag att jag vet….känns det som om jag tror att jag vet….

Annonser

2 kommentarer

Filed under bakåt, tvivel

2 responses to “Ce jour, c`est la vie !

  1. muslikommando

    Hmm… jag tycker jag känner igen känslan… när jag upptäcker att jag återigen försöker peppa mig själv att göra saker som jag försökte peppa mig själv att göra för två veckor sedan. Eller två månader sedan.

    Men jädrar vad gött det känns när jag fått nåt gjort, även om det bara är en liten del. (Ok, det finns dagar när skriver jag upp ”förmiddagsfika” på attgöralistan och bockar av det bara för känslan av att få bocka av något.)

    Eller när jag kommer på att det inte var så in i bänken viktigt och att jag gjort något annat i stället…

    Håll glöden vid liv!

  2. Kikar in och ser att du har varit produktiv igen… själv är jag mest trött just nu. Orka inte tänka så det är väl som vanligt då med mig.
    Vet du ibland när man blir stoppad så där kan man ju känna att det är tråkigt och tar emot att inse att det inte blev som man vill. Men i ett längre perspektiv brukar det alltid vara bra med motstånd för då får man pröva sig själv och se vad man verkligen vill. Man hittar nya vägar och nytt kommer till en just på grund av motståndet.
    Ingen ide att jag skriver mer för det surrar så i skallen på mig men jag hoppas att du förstår vad jag är ute efter.
    Många varma kramar och så kul att se hur du ser ut = trevligt utseende och vackra ögon har du antar att de är mycket blå.
    Puss puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s