Monthly Archives: januari 2008

masque

img_4093.jpg

Bakom, bredvid eller underliggande. Ovan där eller alldeles i sin egen mask? Närvaro kanske det kan kallas. När uttrycken i ansiktet och kroppen stämmer överens med det som är innanför eller bakom. Jag har levt bakom min mask under många år utan att riktigt koppla vad den vill säga som inte stämmer med känslan bakom. Eller så har jag blivit det som ansiktet uttrycker för att jag har vant mig vid den masken så mycket. Inte för att det är ett stelnat ansiktsuttryck men för att ansiktet inte har tränat sig att uttrycka så mycket annat.

Inte fått eller inte tagit chansen att träna?

Masken är inte jag, kanske man kan tycka. Fast det är fel. Det är i alla fall en del av mig. Eftersom jag identifierar mig så med den att jag inte riktigt vem vem som står bakom. Kanske vore det bättre om det vore tvärtom?

Fast nu har jag ju undersökt mig själv både nerifrån och upp och utifrån och in, så nog har jag väl hittat hem till den som förhoppningsvis är jag och hur denna/detta  ”jag” känner och är. Visst kan det vara så. Jag tror att jag har fått en viss uppfattning.

Nu kommer vi till det svåraste i uppdraget. Hur får jag ur mig det så att jag själv och min omvärld kan förstå sig på mig på ett adekvat sätt? Min mask har varit en hjälp under så många år att inte röja spår av tappad fattning eller brister av det ena eller andra slaget. Brister i självuppfattning var kanske det som blev kvar?

Men seså…nu har ”domaren” ställt sig vid sidan av för en liten käck recension….nejdå…

Jag menar ju bara att tiden läker alla sår. Masken som höll på att brista och spricka upp för drygt ett år sedan håller visserligen på att läka men under tiden har en och annan brist läckt ut på vägen. Mycket har avhandlats för att sedan läggas tillrätta. Lagas? Nej, men accepteras en smula. Liksom en självkänsla som i masken trivdes fin-fint men som på egen hand var rätt rådlös och skör. Lössläppt var den instabil och hemlös. Förvånad och en smula snopen. Fanns inte mer självsäkerhet utan den mask som gick före ut i världen med en positiv livssyn och ett glatt skratt, en förmåga att vara glad och kreativ på sin egen bekostnad även när det inte krävdes av henne. En människa med en inbillat stort uttrycksbehov men utan något att uttrycka. Det var där jag menade att bara bristen på självuppfattning blev kvar i masken. För den fattade ingenting förrän allt var för sent och masken brast.

Gott så! Att riva ner för att sedan bygga upp något ”själv”, måste vara bättre än att lappa och laga det som är utslitet för länge sen. Nu gäller det bara att inte börja bygga för hastigt. Rutinbyggen kan ju vara förrädiska.

Att få ta tid….om den är på min sida är jag säker på att det ska gå bra. Annars kan det bara bli ett fuskbygge om jag känner mig rätt. Och det lär jag väl göra vid det här laget. 😉

Men faktum är att jag har haft och fått en rimligt god tid på mig…hittills. Nu mullras det om att sjukskrivningar och arbetsträningar inte ska få ta den tid som krävs. Fast jag har nog hunnit över bron innan bilan faller…gulp….tror jag.

Ha en god helg!

Annonser

2 kommentarer

Filed under amatörpsykologi