Ma soeur et mes frères, et moi…

En flicka stod en gång med sitt gosedjur under armen på en gata i Stockholm, kanske var årtalet 1962, och väntade på att få en skymt av sin 11 år äldre syster. Hon och hennes familj visste att systern snart skulle komma rullande, inte i en rullstol utan sittande på en karnevalsvagn föreställande karnevalstågets prinsessa. Det var teknologernas årliga karneval. Systern var mycket söt och precis lagom tuff  för att platsa i denna roll. Flickan väntade och väntade. Det var en ganska kylig majdag men spänningen var stor. Det var inte så vanligt med karnevaler på den här tiden och många som bodde i denna del av staden gick ut för att se skådespelet. Och plötsligt kom systerns vagn: Hon satt så högt upp på flaket och vinkade åt alla. Precis som en riktig prinsessa! Flickan såg upp på sin syster och vinkade. Bröderna och föräldrarna ropade så att hon blev uppmärksam på att de stod där. Hon vinkade tillbaka och log så glatt när hon kände igen dem alla. Sen var hon strax borta, och alla utom prinsessan gick tillsammans hem. Det var en liten upphöjd stund och sen var det borta. Flickan höll stadigt i sin lilla hund som hon haft under armen, och medan hon gick med de andra tänkte hon för sig själv: Jag kommer aldrig att bli en karnevalsprinsessa. Hon visste egentligen inte varför, men hon visste bara att!

Flickan såg upp till sin syster, men skulle aldrig kunna axla hennes mantel. Hon var inte skickad att vara söt eller ens beundransvärd, och inte att passa in i prinsessnormen. Hon var van att leka med sina killkompisar och närapå uppfostrad av sin yngste bror. Hon såg upp till sin syster. Inte minst åldern avgjorde den saken. Hon var inte sin mammas förtrogna så som systern var, hon blev sina bröders förtrogna. Men ibland gjorde systern ett länge efterlängtat ”prinsessbesök” hos flickan. Hon gjorde underbara och spännande berättelser som hon illustrerade med hjälp av teckningar och målningar och kanske till och med sånger. Och när systern sen hade lämnat flickans rum kändes allt återigen lite ensamt. Men flickan var van vid att vara och tänka och fantisera ensam. Så ofta hittade hon på egna berättelser som hon själv också illustrerade, eller så satt hon bara och drömde och låtsades sitta på en eldig springare som for fram genom skogen, fast hon bara satt grensle över ett par stolar med en dyna på och en fastsatt  sopborste med ett ritat huvud. Men möjligheterna, drömmarna, tillåtelsen att fantisera hade hon fått av sin syster. Även mamman var väldigt bra på att hitta på historier vid middagsbordet, om Pelle och Putte som bodde under byrån, men mammor är en sak, och systrar som är karnevalsprinsessor en annan.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s