qu’est-ce que tu aime faire?

Vad tycker du om att göra? Vad vill du göra ?  Vad gör du egentligen?

Att göra eller inte göra, det avgör din framtid. När min mormor var ung – hon växte upp på en bondgård – fick man inte vara sysslolös. Att bara sitta i ett rum och samtala med sina syskon gick inte an. Måste alltid ha något för händerna. Kanske ett litet broderi eller lagning, eller som min mormor alltid gjorde om hon hörde steg i närheten; hon såg till att det alltid fanns en sopborste i närheten som hon tog tag i och började febrilt att sopa när hennes far kom in i rummet. Att vara sysslolös på en mellanstorgård i Värmland vid förra sekelskiftet var inte möjligt. Det är förståeligt, även om det var husets egna barn det handlade om.

Mormor var också väldigt flink i fingrarna och hon gjorde många fina broderier underårens lopp, ett kallat ”trädgårdsgången”, som syddes fast på våra lakan efterhand, och när lakaknen var gamla och slitna var det trädgårdsgången som bestod.

Kanske tänkte mormor att hon aldrig skulle tvinga sin enda dotter till samma typ av ”tvångshandarbete”, för jag såg aldrig min mamma sitta och sy eller sticka, men så var jag yngst också. De äldsta barnen sydde hon kläder åt, men så småningom tog industrin över och det blev så mycket billigare att köpa kläder. Jag fick aldrig se mamma sy när jag var barn och trodde därför inte att hon kunde. Men döm om min förvåning när hon över en natt sydde en klännig till min systers studentbal. Jag trodde att hon skojade när hon sa att hon bara hade en natt på sig att sy klänningen. Det där med att börja i tid har ju aldrig varit vårt kännemärke. Nästa morgon stod min syster där och provade klänningen. Precis som Askungen. Jag blev stum av beundran. Men fortfarande såg jag ju aldrig min mamma utföra detta handarbete (fast med maskinens hjälp, då förstås), så för mig tycks all slags hantverk vara en gåta, ett  trassligt görande och låtande som jag aldrig har fått grepp om.

Annat är det faktiskt med matlagning. Ibland kunde jag se mamma stå i köket och koka ihop de mest vidunderliga såser och salladsdressingar. Där var jag inte sen att ta efter. Dofterna och smakandet och utforskandet var sinnligt. Och bara det att det var möjligt att komponera smaken själv gjorde saken mer spännande. Det är nog som att lära sig spela ett instrument enligt susuzukimetoden, där det ju också går ut på att en förälder eller annan nära anhörig fungerar som en förebild i spelandet.

”Att lyssna och lära” .  Så enkelt recept egentligen: ”Barn gör inte det du säger, de gör det du gör”.

Hela mitt liv är naturligtvis präglat av det min omgivning har gjort och visat mig. Och visst kan jag önska att jag hade tagit del av mer av det mina föräldrar och syskon kunde göra. Det var ju trots allt en hel del, sammantaget. Men det finns nog en gräns också för vad en människa kan och vill och har lust att ta in. Det fanns också en annan sak somvi  var ganska bra på i familjen och det var att bara sitta och ”dega”. Prata och skratta och diskutera saker. Det var bara något vi gjorde och trivdes med, och det var först när det kom hem andra kompisar till oss syskon som inte förstod vad det skulle vara bra för, som jag plötsligt yrvaket undrade, ”gör inte alla så?”

Nej, de som kom utifrån ville hela tiden göra saker…sela spel och segla med någon jolle, om vi var på landet, eller spela fotboll eller…Men vi, vi satt helst inne i soffan och pratade och lyssnade, och fanns det blommor så luktade vi säkert helst på dem också…;-)

Men jag antar att detta sätt att umgås på är helt förlegat. Att sitta i ett hörn och fundera är också fölegat, precis som det var en omöjlighet på mormors tid, vid förra sekelskiftet. Nu är dugligheten åter i första rummet. Entreprenörskapet är nya hedersordet i läroplanen som kommer. Att göra eller inte, är frågan. Hamlets eftertanke, ”Att vara eller inte vara”, är numer förlegad. Kanske blir det i fortsättningen: ”Att starta eller inte starta eget, det är frågan”?

Alltmedan jag bävar i mitt soffhörn…..

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s