Våren är på väg  och kylan kryper inte längre in under skinnet utan kryper undan och ner i rännstenar och skogsbackar. I mars blir alla katter till sig och solen står lågt och sticker rakt i ögonen. Snön blir gråare i takt med att sinnena sakta lyses upp.

För mig har våren aldrig varit en favoritårstid. Naturen är aldrig så ful och grå eller beige som då, och i takt med ljuset kommer tränger sig vårtröttheten på. Man har hållt ut en hel höst och en hel vinter och plötsligt ska man vara glad och sorglös, som på beställning. Våren blir uppfodrande. Mina värsta perioder i livet har jag haft just på våren. Kontrasten mellan ”utom mig” och ”inom mig” blir så obarmhärtigt mycket större än andra årstider.

Nuförtiden mår jag emellertid inte så tokigt alls. Inte ens på våren…;-)

Men fortfarande kan jag känna den där oron och rastlösheten komma  utan egentligen ha anledningen. Vi är alla vanedjur och påverkas av yttre omständigheter vare sig vi vill eller inte. Och om vi tror att vi kan påverka något som sker i naturen får vi nog jobba oerhört mycket mer aktivt för att det ska bli verklighet. Själv klappar jag mina katter och jag vet inte om det är jag eller djuren  som har mest behov av det. Men jag känner i alla fall att jag har någon slags inverkan på det sättet…;-)

 

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “

  1. Snyggt, jag e på g och kollar detaljerna..kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s