ohörbart brummande..

I en klangbotten brummar något ohörbart.
Det känns någonstans men jag vet inte riktigt hur.
Det bara är. Inväntande det som ska komma, men ingen vet när.
Jag är ovan vid detta.
Något liknande har aldrig hänt.
100 år nästan
Det hade lika gärna kunnat vara 1000
Han har ju alltid funnits
Alltid sig lik
Men bara för en vecka sen visste han själv att han inte var sig lik.
Mamma skulle sammankalla alla för att han skulle dö, sa han.
Det gjorde han inte…och vi kom inte…..
men fyra dagar senare kom vi när ambulansen hade kört honom till sjukhuset, avsvimmad..
Efter någon timme i vårt sällskap vaknade han upp. Först trevande och svårbegriplig, men så småningom talbar…
Bad om vatten.
”Alla här? Trodde ni att jag skulle dö?”
Visste inte var han var och varför. När han efter ett tag förstod att vi hade blivit så oroliga sa han:
”Det var väldigt va många jag har skrämt upp!”
Och när systerdottern kom senare på eftermiddagen kände han först inte igen henne, men när hon sedan började prata om landet, mindes han hur vackert det var när han var där senast (han hade full koll på när det var) och sen sa han att ”jag fyller ju 100 i sommar”.

Ingen vet hur det blir, men….igår var han inte kontaktbar, har det berättats mig.
Jag är ju på något sätt glad åt att han skrämde upp oss så att vi fick se honom och han fick se alla oss, om det nu är så att han lämnar oss snart?
Det skulle var mest barmhärtigt om det skedde nu snart. Han har varit så svag senaste månaderna….

Men för oss känns det ovant…han brukar återuppstå och resa sig och gå, om han så närapå har brutit nacken (vilket han närapå gjorde för några år sedan).
Men nu är det inte bara fysiska åkommor.  Dvs, han har inte längre full koll på allt och alla. Ganska så förvirrad ibland…
Det är nog skillnaden.
Jag kan inte riktigt vänja mig vid tanken. Och så länge han kan hålla humorn vid liv är han fortfarande han.
Oavsett om han lever eller ej, höll jag på att säga… 
Nej, det går inte att vänja sig. Jag får tänka som han, att i sommar ska han fylla hundra.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under familj, Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s