Category Archives: framåt

et maintenant sentimentalité !

Nu är det dags att blicka framåt. Känna av mitt nu och förhandla med viljan.

Domaren har visserligen varit återhållsam på ytan, men har inte några anspråk på att förhärliga någonting. Vill helst vara kritisk och rättrådig men blir snarare kitslig och icke tillåtande. Försvarsadvokaten har stått emellan och velat vara diplomatisk och medlande utan att egentligen lyssna till vad känslan förmedlar. Och ensam står den känslosamma utan ord, men med uttryck som inte hörs i ord eller syns i skrift.

Tänk att det är så lätt att förväxla ”jag vill” med ”jag känner för”.

Jag vill gå långa promenader, läsa en god bok, vara handlinsgkraftig, duktig, glad och inspirerande och göra ett bra jobb, men vad känner jag för ? Kanske inte alls samma sak. Jo det är ju det här med det gamla vanliga överjaget som spökar, jag vet . Inga nyheter under solen.  Men jag personligen har nog inte förstått vad det innebär för just mig.

Jag känner för att skriva, vila, äta, dricka kaffe eller ett gott vin, beroende på tidpunkt på dagen. Jag känner för att få skratta och prata med dem jag kännner för mest. Jag känner för att ta det lugnt.

Jag känner för att se tiden an och att anstränga mig lagom mycket för att allt ska bli bra.

Men herregud ? Får man säga så ? Att man inte vill ge allt. Nej, men det var inte det jag sa. Jag sa att jag inte känner för att ge allt, men det hindrar inte att jag vill ge allt. Och vill man så kan man, sägs det ju. Men som den gamla klyscha det är, så stämmer det ju inte alltid. För om inte känslan är integrerad med viljan så har den ingen effekt. Varken känslan eller viljan kommer till sin rätt och kan inte samspela på samma planhalva. De går åt varsitt håll och gör sjävmål eller straffar ut sig på ett eller annat vis.

Så vad ska segra ? Viljan eller känslan. Domaren säger att viljan bör segra. Försvarsadvokaten säger att känslan inte har fått säga sitt. Domaren säger att känslan är dum och lat och måste övervinnas. Försvarsadvokaten ger upp eftersom känslan har tappat talförmågan.

Så står de återigen och kikar truligt oförsonligt på varann under lugg. Ingen ger sig och ingen skakar hand och tackar för god match. Båda har vunnit  och ingen har segrat eftersom det inte blev som någon av dem hade tänkt sig. Nämligen bra. Bara staus quo.

Annonser

2 kommentarer

Filed under framåt, känna för, känslighet, nu, vilja