Category Archives: underbart

à la surface

Har närmat mig från två håll. Underifrån och uppifrån. Och har nu hamnat på ytan. Min yta. Det underliggande kan skönjas och blandar sig med speglingen uppifrån. En mix. Det som syns är allt det där jag har byggt upp. Inga slott och herresäten precis, men fullt tillräckligt för att hålla mig sysselsatt. Lite rörigt och lite blandat, lite snyggt och lite fult, men stilenligt i sin stillöshet. Behöver inte direkt stå för något men kan inte heller beskyllas för att vara syssloslös och initiativfattig. Men det är när underströmmarna börjar göra sig gällande som det börjar knaka i fogarna. När kroppen börjar dansa och formar en annan rytm än den förutsedda. Och bilden förskjuts. Man kan börja ana ett annat centrum, en annan mening med omvärlden. Den gungar och jag med den. Och först när allt stämmer faller också allt på plats. Har öppnat upp och en och annan har fått kika in, men delar av mig har också luftats. Jag har inte gjort några djupdyk, men det har heller inte skett några explotionsartade utbrott. Vad är skillnad på personligt och privat ? Det är ju något svårartat att skilja på fenomenen. Men jag har nog velat hålla näsan ovanför ytan vad det gäller det privata. Man kan väl också säga att om man plockar upp något ur djupet och placerar det på ytan så har man gjort det personligt. Kanske. Men det viktiga är väl att yta och djup känner igen varann någotsånär, så de inte står och ljuger för varann och gör narr av sin andra hälft. Det kanske är det som menas med att vara sann mot sig själv. Att inte förneka någon del av sig själv eller att förhäva något av sig själv på något annats bekostnad. Att hela tiden vara snäll och foglig och att sen dessutom berömma sig själv med det, är ju inte riktigt sant. För upplever man sig själv som snäll och foglig, innebär det ju  per automatik att man har förnekat något annat. Varför skulle man annars behöva foga sig ?

Jag har redan idag börjat träna på att inte foga mig till ingenting. Kanske återupprättar jag en del av mig själv på det sättet eller så misstolkas det. Då är det väl bara att börja från början igen. Mest rädd är jag väl att det ska såra den som drabbas.  Men, men. Allting går. Kan ju inte alltid tänka på om andra ska såras. Det går ju att reparera. Det är ju inte möjligt att sätta upp skyddande stängsel och vadd omkring allt och alla. Och egentligen. Mest rädd är jag nog för att det ska slå tillbaka. Därför håller jag tillbaka mig. Och då får jag verkligen ingen luft. Kan inte andas.

Men det sagda och uttalade blir ju något att ta ställning till. Synligt och klart.

Osagt är osynligt, obefintligt och därmed inget att fästa sig vid. Så klart !

Självklarheter levereras härmed….;-) Men det ”uppenbara” kanske en vacker dag förvandlas till något ”underbart”. Eller både och ?

3 kommentarer

Filed under underbart, uppenbart, yta