Category Archives: viktigt

penser-c`est ma vie ?

Javisst, tänkte jag. Jag ska bara…. och sen ska jag vara nyttig, duktig, kapabel, gå ut och möta Livet, med stort L. Men det kanske är detta som är mitt liv. Det kan vara här, i mitt skrivande och tänkande som jag möter mig själv och kan gå vidare med mig arm i arm och inte med en del av mig i släptåg för att jag borde….Att sitta här och skriva och tänka tankar som jag får i min skalle just nu, utan att låta mig störas. Utan andra måsten. Utan att låta Högste Domaren bli alltför högljudd. Att tillåta mig det som känns viktigt för mig just nu. Det känns säkert inte viktigt för andra att jag gör det. Men, ”so what ?” Har jag inte sagt att jag ska bry mig om vad som är viktigt för mig, även om det är småsaker ? Att inte ge efter för vad som passar sig. Vad andra tycker. Visst ska jag utveckla hela mig, men kroppen får sitt, och ännu hellre när hela jag är överens om det. Överens med hela mig.

Och i bakhuvudet börjar HD mullra, sakta, envist men trosvisst….”En sån LYX hon unnar sig. Sitta där och skriva och tänka på sig själv bara, när resten av världen svälter. När katastrofen är nära. När du liksom alla andra behövs där ute, arbetande, konsumerande, ökande BNP till allas fromma. Sitta där och vara sjukskriven och parasitera på oss andra som minsann aldrig har unnat oss vare sig det ena eller andra”.

”Men jag har aldrig gjort så här förut”…..Försvarsadvokaten vaknar och sätter sig upp.

”Dessutom har jag jobbat rätt underbetald under hela mitt yrkesverksamma liv i stat och kommun. Det känns som om jag har gjort min samhällstjänst klar nu. En slags evig vapenfri tjänst, där jag är till för att tjäna andra som i sin tur tjänar storkovan på att jag inte tjänar någonting på det.”

Försvarsadvokaten rätar på ryggen.

”Så nu sitter jag och tänker ett tag till, tills jag kommer på något som är ännu viktigare för mig att göra. Det kan ju hända att det då också, och som en följd av det hela, blir viktigt för någon annan, men det är inte ”någon annan” som är huvudsaken. Inte i mitt liv i alla fall !”

HD kippar efter luft. Tappade för ett ögonblick fotfästet. Det här kom oväntat och tog för rättegången en helt ny vändning. För första gången blev HD svarslös. Säkert igenkommande i nästa förhandling med förnyad kraft och vässade vapen. Men just nu….Inget mer att tillägga.

1 kommentar

Filed under tänka, viktigt

important

img_1111.jpg

Så många gånger som jag har sagt till mig själv att det här är inte viktigt. En skitsak, helt enkelt. Inget att hänga upp sig på. Små förtretligheter, som jag tycker. Sen visar det sig åratal senare att det gnager i mig. Jag har burit på det och tyckt att det inte spelar någon roll. Jag står över allt möjligt trams. När det däremot gäller stora saker har jag sagt ifrån, men har då inte alltid upplevt att någon lyssnar eller tar mig på allvar. För att alla har vant sig vid att jag tar allt med en klackspark, antagligen. För det gör jag. Ända till en vacker dag när detaljerna anfaller och attackerar mitt inre. Hackar hål på mig så att jag till slut rämnar. Allt faller isär. Men ingen märker det heller. Allra minst jag. För jag har inte märkt att medan jag sysselsätter mig med de, som jag tycker, stora frågorna, så är de små i full färd med att äta upp mig inifrån, och först när korthuset rasar och jag inte kan resa mig av egen kraft, förstår jag min belägenhet.

Det var alltför många oviktigheter som hade lagrat sig så till slut var hela jag av ringa betydelse. Varje gång jag teg och samtyckte till något småttigt så förnekade jag antagligen mig själv. Ja, jisses, så många gånger det blev. Den som är duktig i matte kan säkert förstå att antal nej vida överskred antal ja. För om man tänker efter ordentligt inser man med förfärande tydlighet att de absolut viktigaste personliga sakerna ( som jag tycker att jag har hävdat), var försvinnande få. Det som var viktigast var ju kärleken. Och den har jag ju hävdat. Och sen då ?

Ja, det är ju ingen liten sak, i och för sig, men kärlek måste underhållas och vara levande fler dagar än en. Visst kan det vara och är ett livsprojekt, men det är inte bara mitt. Om den andra personen försvinner mot förmodan, har jag hävdat bara halva mig, och i relation till en specifik person. Om jag sen blir ensam. Vad av mig finns kvar att ta ställning för ?

Alla små ställningstaganden som jag har undvikit, har jag glömt. Små oförätter som glöms bort eller göms. Ja, som i fallet med mina kläder i garderoben, som jag nämnt tidigare.

”Det är de små, små detaljerna som gör`et”.

Så nu är det omprogrammering och omprioritering som gäller. Och det är bara jag som kan göra det. Ändra mönster, menar jag.

Kanske vore idé att börja med garderoben till att börja med. Och i det här fallet är det nog mer fråga om att komma in i den än att komma ut ur den.

1 kommentar

Filed under detaljer, prioriteringar, tydlig, viktigt