et maintenant?

img_5866.jpg

Lite otippat, oväntat händer det som jag innerst inne hade önskat och hoppats på. Oavsett hur det går känns det roligt. En god vän har frågat om jag inte vill komma och jobba med henne i en Kulturskola i Stockholmstrakten som rytmiklärare. Jag vet ju inte vad jag går för i det sammanhanget längre, och det var länge sedan jag hyste förhoppningar om att bli efterfrågad inom det området, men det var inte länge sedan som jag tänkte tanken att det vore roligt och skönt att helt enkelt bli tillfrågad och efterfrågad, oavsett ämnesområde. Men bara att känna att det finns någon eller några som tror att jag skulle kunna behövas på något sätt, ger mig en liten kick framåt.  Att inte känna hela tiden att allt mitt väl och ve beror på mig och bara mig. Att sälja mig själv har aldrig varit min starka sida, och än mindre nu, när jag inte riktigt vet vad jag går för överhuvudtaget. Vilken stress och press jag tål, och vilken jag inte tål. Det vet jag ju fortfarande inte, men det känns ändå roligt att ha positiva förväntningar på sig. Och det slår mig att jag är lite ovan vid att ha förväntningar på mig överhuvudtaget. Det är som om min omgivning är fullt nöjd med mig som jag är och att jag finns, och det är ju förstås positivt, men det finns också ett slags tomrum i det där att ingen begär av mig att jag ska uppfylla några förväntningar. Att bli något eller att göra något speciellt. Som om ingen trodde mig om att klara av just det. Fast det hela bottnar förstås i min egen självuppfattning. Vad jag tror om mig själv smittar ju av sig på andra. Och just därför blev jag så glatt överraskad av denna förfrågan. Och det är ju inte bara det att bli tillfrågad av vem som helst, det handlar ju också om att det ska vara en person som i mina ögon har ett gott anseende, som jag litar på och gillar. Mycket som ska stämma och i det här fallet gjorde det ju det. Nu återstår bara ”resten”….men en god början är ju alltid en bra start….;-)…och det tycks mig som om det är nu det goda börjar. Om jag bara vågar förvänta mig det så ska nog allt ordna sig! Oavsett hur och när och var…

2 kommentarer

Under Uncategorized

2 svar till “et maintenant?

  1. Vilken härlig musik… är det du eller annan duktig pianist som spelar. Jag gillar verkligen låten, befriande växer den under tiden jag lyssnar.
    Att bli efterfrågad mår man alltid bra av, det bekräftar väl att man är någon och har något att ge. Man växer helt enkelt…
    Kram

  2. Nej, inte jag som spelar…men det passade väl bilden och innehållet i texten, kanske 😉 Och efterfrågan är ju bra och trevlig, liksom när du hälsar på här! =)

Lämna en kommentar